Nä, jag vet faktiskt inte alls vad jag har på hjärtat. Jag ville bara säga hej.

Det är konstigt hur ens liv bara radikalt förändras fan precis hela tiden.

Ena stunden bor jag i hosjö, sen i norslund, sen i svärdsjö och sen i bojsen. Och livet ser helt jävla annorlunda ut för varje månad som går. Om jag bara tänker tillbaka på för typ 3 år sen eller nått sånt där så kan jag fan inte fatta hur mycket saker ändrar sig runt mig. Det känns som att alla år så har jag gått på autopilot. Det känns mer som att jag har drömt alltihopa och ser allting ut ett ut-ur-kroppen-perspektiv. Egentligen tycker jag inte att jag har förändrats så där radikalt mycket. Medans allting runt mig rör sig. Det känns som att jag står still i världen, och runt mig så råder det ständigt kaos. Ständig förändring. och här står jag och känner mig typ som att jag har glömt lite grann att jag lever. utan jag står bara och observerar medans världen snurrar och jag inte riktigt hänger med. Som att stå utanför fönstret till en riktigt utspårad fest där alla som jag känner eller nånsin har sett är med. Men jag ställer mig utanför fönstret och stannar där och skiter i att gå in. Jag tycker det är mycket roligare att stå där utanför fönstret och observera alla och spekulera över dom än att gå in och parta jag med. Och inte på ett dåligt sätt, nejnej, jag är inte rädd för att gå in på den där festen, jag bara gillar att hålla mig där utanför och bara titta in. Som om det vore nått sorts skådespel som händer där innanför fönstret och jag vill se hur det går. Det är alldeles för intressant att se för att vilja vara delaktig. You're all freaks in my freakshow.

 

förstod nån vad jag menade nu? kunde nån relatera? 

 

 

Äh.