Hey blogg. 

Alltså det tär så himla mycket just nu med allt som händer. Plugget är stress och jag ska dessutom flytta. Japp. Så kan de gå. Lägenheten är uppsagd och jag och Sebastian ska flytta ifrån varandra. Får vi se hur det känns. Så jag ska flytta till hälsinggården till min moster. Missen har redan flyttat dit så det är bara jag kvar sen. Det känns helt åt helvete för jag känner mig så himla hemma i min lägenhet. Så nä, jag gillar inte livet alls just nu. Men det löser väl sig till slut. Men bloggen och livsglädjen överhuvudtaget ligger lite på is just nu. Tillsammans med massa andra saker. Jag jobbar mest på att hålla huvudet ovanför ytan överhuvudtaget just nu. 

Idag följde jag i alla fall med mamma och hämtade deras valp dom har köpt! Så himla mysig! Kommer typ hänga hos mamma jämt nu haha. 

Jag har gjort den där jävla tentan som jag gruvat mig för, och har jag tur så har jag faktiskt gjort det bra också. Och efter det så slappnade jag äntligen av-då fick jag feber istället och har varit helt utslagen. Det är så konstigt hur kroppen verkligen kan hålla på en sjukdom så länge för att man är stressad och sen när man slappnar av så bryter det ut. Jag har ändå känt symptomen länge. 

Jaja. Vi gör väl ett nytt försök på livet nu då. 

Poledance idag! Nivå 8 nu. Läskigt och kul. Tricken gör ont och är omöjliga att sätta. Men till slut så går det väl! Haha. Skolan går väl framåt. Inte lika stressigt just den här veckan men har mycket att göra innan januari är slut så det är bara att sätta igång. Annars då? Har börjat spela wow, don't judge. Det är askul! 

Men nivet annars har inte så mycket annat hänt så vi håller oss ändå på banan här! 

Va en svängiluring till Borlänge idag och gick runt på ikea, rusta å alla andra roliga affärer. En sväng på systemet hanns med också. E ju trots allt fredag imorgon såatte. 

 

Jag är så sjukt mer nöjd med den här dagen än vad jag trodde att jag skulle vara imorse när jag vaknade. Jag vaknade hastigt ur en riktigt obehaglig och verklig dröm där jag låg i en säng, nån öppnade en dörr bakom mig och kom in och ställde sig bakom mig vid sängkanten. Jag fick kalla kårar i hela kroppen och försökte vända mig om i sängen för att se vem det var, men jag kunde inte röra mig överhuvudtaget. Fick lov att verkligen göra en kraftansträngning och slänga mig runt på andra sidan, och i samma sekund som jag gjorde det så vaknade jag haha. Det var sjukt obehagligt! 

Sen så har jag varit hemma hos mamma och pluggat och faktiskt fått jättemycket plugg gjort och lite tyngd från axlarna har släppt. Så himla skönt! 

Sen var det dags för onsdagspole! Det gick väl helt okej till en början men jag märkte att jag var helt öm på insidan av låren men jag tänkte äsch och körde ändå. Slutade med att jag nötte upp ett sår och började blöda på ena låret på insidan :( helt blå är jag också. Kör lite väl hårt kanske?! I vilket fall så fick jag lyssna på kroppen och ta det lite lugnt så körde mest en massa stretch på slutet. Har inget kort på nått fancy trick, men såhär kan det i alla fall se ut när jag stretchar split! 

Hey blogg. Varning för långt inlägg om självkänsla och beslutsfattande enligt sina egna principer och ingen annans. 

Och jag måste bara säga att tänk om jag hade lyssnat på mig själv istället för andra människor - då kanske jag hade fokuserat på att lösa det problemet istället för att bli övertalad till att det är min känsla det är fel på och att jag borde sluta "löjla mig" och bara göra det. 

Men, älta ska man inte. Nu är jag väl i alla fall lite äldre och lite klokare och har på senare år faktiskt börjat lära mig att jag måste lita på mitt eget omdöme, det har varit skitsvårt för mig genomgående hela livet för jag har mest fått höra att mitt sätt är fel sätt i alla lägen, och alla runt mig har mest jobbat på att platsa in mig i nån bra sorts mall, och ge mig samma tänk som alla andra. 

Och tänk att det faktiskt funkar så pass bra att även i en sån liten fråga som hur jag ska lösa mitt spring-stress-problem så har jag haft svårt att fokusera på problemlösning och har istället klankat ner på mig själv! Trott på det alla sagt, att jag bara är lat. 

Men i alla fall, för att komma till saken så har min mamma ett löpband hemma, och det sprang jag på igår. En mjukstart, fast jag kände att jag hade mer att ge. Så att jag inte skulle göra samma misstag igen och köra igång för hårt. Och dessutom så löste ju det även problemet med min åh-vad-långt-det-är-kvar-stress! Jag kunde sluta precis när jag ville och resultatet var att jag vågade ta i mer. Det var superskönt! 

Min poäng är att man ska inte lyssna på andra som försöker säga till en hur man ska leva sitt liv. Jag är jordens lataste person har jag alltid fått sagt till mig. Och alltid har jag trott på det. Tills jag insåg att människorna som sa det till mig endast sa så för att jag inte tyckte om att träna på det sättet som dom tycker om att träna på. Jag behöver göra det på mitt sätt. Och det gör jag nu. Btw så applyar detta till många fler saker i livet än träning, men det är det exemplet jag använder nu. För vissa är detta jättelätt, men för oss andra är detta jättesvårt. Jättesvårt att lyssna på sin egen inre röst! 

Och här står jag idag, tränar flera dagar i veckan och det börjar synas resultat på kroppen. Tänk om jag hade fortsatt att lyssna på rösten i huvudet som sa att jag är lat? Då hade jag antagligen aldrig börjat lyssna på mig själv, och i sin tur aldrig börjat träna heller, eftersom jag inte fått utrymme till att tänka på hur jag ska göra det på ett sätt som funkar för mig. 

Det viktigaste är ju faktiskt att träningen blir av överhuvudtaget, inte att det sker enligt någon annans principer, eller hur?  

Jamen längesen jag la upp något poledanceinlägg dårårå. Får väl göra det nu. Livet har inte varit snällt mot mig senaste tiden, och inte plugget heller för den delen. Har två uppsatser och en tenta att göra innan jul. Och en till sen i början av januari. Men den är lättare. Det är den här i december som kommer vara jättesvår. Jättejättesvår. Så jag har i alla fall missat lite polepass, och har inte orkar ta några extrapass överhuvudtaget så det har blivit lite snålt med träningen senaste veckorna. 

Men igår jävlar blev det ett pass! Nu går jag dessutom nivå 8, sista nivån. Känns helt stört hur fort utvecklingen har gått! Igår körde vår instruktör jättehårt med oss så jag gick där ifrån som en spaghetti i hela kroppen och var HELT slutkörd. Känns så himla skönt!