Hej blogg.

 

Igår och idag har varit lite turbulenta. Inte så lite heller.

Vaknade av att jag fick samtal från mamma. Hon sa att Göran (hennes man) hade varit på väg till möte på morgonen på hojen och kraschat med en bil borta i stennäset, och låg nu på sjukhuset med frakturer i både nacke och rygg. 

Idag är han påväg till Uppsala för operation. Han har känsel, som tur är. Så ingen förlamning än så länge. 

 

Det får en verkligen att ändra perspektiv på många saker när en familjemedlem är så illa skadad. 

Nu blir dom borta i några dagar och jag ska vara hundvakt så kommer bo hemma hos mamma i några dagar. 

Jag känner mig inte på topp i humöret direkt. Är orolig och ledsen för att det hände. 

Jag har alltid skämtat om att mamma och Göran fan kommer dö på sina hojar. Dom är ju rena dödsmaskinerna (men ack så roliga). Och sen händer en sån här sak. Hade han haft otur hade han varit död.

Vem fan bryter både nacke och rygg och överlever liksom? Det är ren tur att han finns kvar. Och inte är en grönsak. 

Livet är så skört. Det är läskigt att det är det. 

Jag vet inte vad mer jag ska säga. Jag bara hoppashoppashoppas att det går som det ska i Uppsala. 

 

Bästa Göran <3