Alla dessa saker på en gång i en hög gör att jag sakta men säkert går sönder.

Jag bara önskar att det kunde brista totalt på en gång istället så jag kunde få lite ro.

Men det har jag redan sagt.

 

Så jag går mest runt och väntar på att det ska brista, eller ta nån sorts vändning. Väntar och väntar hela dagarna.

Usch vad ont allt gör. Vill mest sova hela dagarna så det inte gör så himla ont hela tiden. Vill sluta ha hjärtklappning. Vill kunna andas normalt. Vill inte vilja dö. Vill tycka att livet har ett värde.