Hej blogg.

 

Jag börjar bli lite rädd. För jag har inte lust med nånting längre. Och jag gör ingenting längre. Jag orkar inte med nånting och så fort jag tänker på att göra minsta lilla så får jag bara panik och ångest och blir helt sönderstressad. Jag vill inte bara sitta inne framför en dator hela mitt liv men jag orkar inte göra nånting annat heller känns det som. Jag är rädd att jag inte ska klara av livet. Att det är för svårt för mig. Vanligtvis brukar jag kunna hitta motivationen nånstans så att jag håller humöret uppe. Då kan man stå ut med viss skit. Men jag hittar ingen motivation alls nu. Jag vill verkligen ingenting. Jag behöver få vila och ta en paus från alla måsten, minst nått år. Men det går ju inte. Snart är det sommarlov, men den lilla tiden kommer inte vara nog för att jag ska vara utvilad. Mitt liv håller på att skita sig ordentligt. Det håller på att gå åt ett håll dit det är kört för mig. Men jag orkar inte göra nånting åt det. Jag är rädd att jag aldrig kommer ha en ordentlig utbildning, för jag orkar ju inte med att plugga. Jag är rädd att jag aldrig kommer att kunna ha ett jobb, för jag kan inte anpassa mig efter tider, alls. Jag kommer aldrig kunna jobba och ha en inkomst. Hur ska jag kunna orka det fem dagar i veckan när jag knappt ens orkar med att göra ingenting nu?? 

Vad ska man göra åt livet liksom? Jag har verkligen ingen lust längre. Jag ser inget bra slut på det här. Alls. Allt går sakta men säkert åt helvete och jag har inte ork att göra nånting åt det. Vill inte göra nånting åt det. För om allting verkligen skulle gå åt helvete, då kanske jag äntligen skulle få lite lugn och ro. 

 

Jag är inte deprimerad överhuvudtaget, jag bara tycker inte att det är så här man ska nyttja livet. Jag tycker inte det är så här man ska göra och så här man ska leva. Jag önskar att jag aldrig någonsin hade blivit född in i det här systemet. Kunde jag inte fått bli född nån annanstans?